Kenta

Jag ska upp om 5 timmar.
Det känns så långt borta.
Jag lyssnar på Kent.
Det har jag inte gjort sen den dagen i Åre.
Den dagen kom jag hem från jobbet, vi hade festat i 5 dagar i sträck, lika dräggfula varje gång - jag hade jobbat 8-17 den dagen och min dåvarande pojkvän skulle komma till mig dagen efter.
Jag kom hem, låste in mig på mitt mörka rum i 4 timmar med endast Kent som sällskap.
De fyra timmarna var okontaktbar och så självutlämnade åt mig själv.
Hatar vara själv.
Dagen efter gjorde jag slut med honom.

Kent var min drig när jag gick i gymnasiet, på väg till skolan, på väg hem från skolan, i sängen efter skolan när jag var för skoltrött för att orka göra något, på natten när jag inte kunde sova..
Kent är så mycket minnen så därför kan jag bara plocka fram dem ibland, när man behöver vara lite ledsen och självömkande.

Men nu är biljetten bokad för Kents konsert på Sofiero i sommar iallafall, härligt!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback