Josse

Avtrubbad och tom.
Jag har en känsla av att de stora sakerna som jag upplevt, som, ja, låt oss säga den första kärleken till exempel.
Min mamma sa alltid
"Det är alltid en som älskar mer i ett förhållande"
Det var då, nu har jag nästan glömt hur det är. Hur det var. Det är omöjligt för mig att plocka fram känslor och förknippa dem till minnen, bra som dåliga.
Jag känner mig halv, som jag aldrig kommer blir någon riktig del av någon annan - vi snackar inte inte kärlek här nu.

Ajfan vad jag feberyrar.. Har legat två nätter nu och gråtit, hängt över badkarskanten, tagit varma duschar mitt i natten för att bli av med magont, ätit, kräkts upp det jag ätit, rökt x antal cigaretter, svettats och frusit.