Josse

Nu har jag jobbat sista dagen för denna veckan och det är bara tisdag.
Ska ta mig hem till min familj ikväll, behöver lite kvalitetstid och kärlek.

Jag är köckt i skallen, baksmällan ligger som en tjock dimma över hela lägenheten trots städ/disk, en tur till bakfickan med Jenny&Hampus och en tyst mobil.

Tack Jenny, Charlotte, Sanna, Fanny, Rebecca och Jenny2 för igår!
Oklart om jag någonsin kommer dricka redbull vodka igen, kanske spiller ut dem lite lägligare nästa gång.
Nej, just det, det blir ingen nästa gång.


"Timmy, timmy, timmeeeeyyy"



Min fina bror


Min fina pojkvän och jag.
Nej, okej då.
Men skräckfilm blir det iallafall med Charlotte ikväll och det kan också vara fint.

Vaknade vid 05.00 och kunde inte somna om.
Det är något speciellt med brytningstimmarna, någonstans mellan natt och gryning där man kan göra allt långsamt utan att ha dåligt samvete.

Idag fyller bananii år,
STORT GRATTIS!

Jag måste bara dela med mig lite utav min dag:
Ska precis till att betjäna en kunde då denne utbrister "MEEEN vad har du gjort?!"
"Eh ursäkta?"
"DITT HÅÅÅR?!"
"Tjaa, jag har färgat det?"
"Ja det ser jag, det passade inte dig alls - du var mycket snyggare i det andra"
OKEJ?! Jag brusar upp jävligt snabbt och pressar sammanbitet ut:
"Jag har inte bett om din åsikt, det där kan du behålla för dig själv. Vad kan jag hjälpa dig med?"
"Lilla gumman, jag har över 35 års erfarenhet, jag får betalt för att vara ärlig"

Alltså, hur i helvete är man funtat om man överhuvudtaget kläcker ur sig en sån kommentar?!
Hur jävla många gånger blev inte hon tappad i golvet när hon var liten, jävla kärring.

Dessutom, knallrosa läppstift, orange/röda slingor klär inte någon så fuck you helt seriöst.

Sen hade ytterligare en herre som skakade på huvudet och sa
"Du passa bättre i det blonda Fröken Sverige håret"
HAHA, jag orkar bara inte. VIll du hjälpa, hjälp dig själv efterblivna snuskhummer.
Jag bara undrar var folk får luft ifrån ibland och att de kan kräka ur sig såna kommentarer.



Tre inlägg om bara en hårfärg, trillat in på rätt spår ja ja ja

Idag kom min gudfar, Albin och Edwin och hälsade på mig på jobbet - fan vad trevligt!

Nu känner jag mig lite wild 'n' crazy och SPOOOONTAN så nu ska jag färga mitt hår,
ikväll blir det skräckfilm med Charlotte!

- förföriska skeva ögon
- villig full blick
- ihopsnörpt men ändå plutig mun
- stadig grogghand
- frisyren lite laidback busig sådär

aaaa jag är redo to rumble - är du?

Jag har, sen jag införskaffade min mixer i december, för första gången använt den.
Yepp. Ni hörde mig, jag har precis gjort en måltid på mindre än 5 minuter som både är nyttig och fettsnål.

Åh fina mixer, tills ett fabrikationsfel/olycka skiljer oss åt - sannolikheten är ganska stor om jag känner mig själv.

På tal om att känna sig själv, när jag såg bilderna från helgen var det svårt att undgå att jag blivit lite rund och go. En låång vinter, en dålig karaktär och för många matkompisar.
Ni vet att jag gillar er men vi MÅSTE sluta ses på det hör viset, ta mig och Anna till exempel:
Ost.
Gärna 3-4 olika sorter med alla dess tillbehör.
Alltså varje gång rullar jag praktiskt därifrån, ojandes över mitt magont och lovord om att ALDRIG mer äta ost.
Sen kommer dem, ostsvettningarna och cravringsen efter att få sitta med sin bästa och bara prata och moffa ost i massor.
Ouss.

Sen har vi Sofia.
Jag känner ingen person som är så liten och som kan kränga så mycket. För det gör vi, kränger.
Hon är dessutom en mästarinna på att hitta nya begär då hon kan laga vadsomhelst - typ rulltårta.
Har svårt för bakverk men inte när det kommer till husmori.

Min nya matkompis är Jenny, det slog mig i söndags att jag hetsäter (haha förlåt) när jag är tillsammans med henne. Det tog mig lång tid och iaktagning innan jag kom i underfund med hur hon gör. När en annan tar en tugga, TUGGGAR maten kanske en 3-4 ggr, sväljer, tar ett andetag och seeen tar en ny tugga då är Jenny uppe i två, kanske sin tredje tugga SAMTIDIGT. Hon hamstrar alltså.

Jag älskar mat.
Jag älskar mina kompisar.
Men.
De är smala och snärta, inte en hint av underhudsfett eller valpfett någonstans - till skillnad från mig.

Med all rätt att kalla mig för tant men:
VARFÖÖÖR har inte Båstad hemkörning?
Eller hur, metropolen Båstad saknar hemkörning från såväl ica som pizzerior?

Varför glömde jag blonderingspulvret när jag skulle förgifta mitt hår?
Nu är jag lika med orange.

Varför går det inget bra på dumburken ikväll?
Ska man streama "Jersey Shore" hela natten då, ja.

Avtrubbad och tom.
Jag har en känsla av att de stora sakerna som jag upplevt, som, ja, låt oss säga den första kärleken till exempel.
Min mamma sa alltid
"Det är alltid en som älskar mer i ett förhållande"
Det var då, nu har jag nästan glömt hur det är. Hur det var. Det är omöjligt för mig att plocka fram känslor och förknippa dem till minnen, bra som dåliga.
Jag känner mig halv, som jag aldrig kommer blir någon riktig del av någon annan - vi snackar inte inte kärlek här nu.

Ajfan vad jag feberyrar.. Har legat två nätter nu och gråtit, hängt över badkarskanten, tagit varma duschar mitt i natten för att bli av med magont, ätit, kräkts upp det jag ätit, rökt x antal cigaretter, svettats och frusit.

 



Nu tar jag hand om det praktiska så tar vi alla hand om allt det andra sen.
Känslomässigt på riktigt.